jakobpff

En kall vind blåser in över fältet den här sommarkvällen. Molnen ser hotfulla ut och tälten fladdrar likt segel ute till havs. Det är Hultsfredsfestival och på campingen råder det tveklöst bättre stämning än vad de bittra vädergudarna verkar vilja avskräcka besökarna med. Jag har precis öppnat en öl och skålat med övriga i campet. En kille med helskägg och basker som jag aldrig tidigare träffat sätter sig bredvid mig och vi börjar genast snacka om kvällens kommande spelningar. Det är just den här charmen som gör det så underbart med festival. De spontana handlingarna, kärleken, de lyckliga människorna, musiken, den ljumma ölen, friheten och den ständiga glädjen som är i sitt totala esse!

Dagens samtalsämne nummer ett har varit Rage Against The Machine; den återförenade, kritikfyllda och uppmärksammade musikgruppen från USA. Deras låtar hörs ifrån i stort sett varenda bandare som är påslagen. Folk peppar varandra och deklarerar högljutt att; snart är det dags!. En rysning löper genom kroppen. Senare ikväll är det dags för detta fantastiska band att träda upp på Hawaii-scenen, låta sina musikslingor sväva ut i sommarnatten och med sin lyrik tala om orättvisorna i världen.

När det senare börjar dra ihop sig uppstår en slags vallfärd mot scenområdet. Det är nära nu. En känsla av upprymdhet och förväntan flödar genom publikhavet när man intagit en plats så nära scenen som möjligt. Snart börjar det. Och mycket riktigt, efter en väntan som uppfattats som en evighet hörs introt, kort därefter en introduktion av sångaren och efter det; Magi. Första låten får publiken att tända till rejält, och om man lyckas stå still är det banne mig en stor bedrift. 

En och en halv timmes eufori senare är man mörbultad, trött, svettig, några blöder och det hela kan identifieras som ett slagfält. Smärtan kopplar jag däremot bort på vägen tillbaka till campingen, för med ett leende på läpparna tänker jag att; Nu kan jag dö lycklig.  

Finally.

Den ack så hypade bloggvågen har sköljt genom vårat avlånga land lika snabbt som en poppare sätter fast tre stjärnor under ögat. När bloggen nu slutligen känns ganska vardaglig och som en del av de flesta internetmänniskors liv, är det dags för mig att sätta ner en fot här . Anledningen till min bloggs uppkomst har jag ingen aning om, kanske kommer den fortfarande lysa med detta inlägg som enda närvaro även om ett års tid? I och för sig kommer nog bloggen vara till viss del betapet-inspirerad. Vi får se hur det blir med det hela!

I vilket fall som helst känns det bra att vara medlem, så jag har något att stoltsera med när någon frågar.